Isracing
Isracing påminner väldigt mycket om speedway, fast på en punkt skiljer sig motorsporterna markant åt. Benämningen isracing avslöjar förstås att det handlar om underlaget. Medan speedway körs på grus eller lera körs isracing på is. För att cyklarna ska få fäste i isen är däcken utrustade med dubbar av stål. Dubbarna får maximalt vara 28 millimeter långa och sitter på både fram- och bakdäcken, runt 130 stycken där fram och cirka 300 där bak. Dubbarna gör naturligtvis att det är oerhört farligt att bli överkörd i isracing. Själva motorcyklarna påminner mycket om speedway-cyklar, de saknar broms. I övrigt är hjulbasen något längre och ramen lite stelare. Bräns
let man kör på är metanol.
Isracing körs motsols på ovala banor, precis som i speedway. Fyra förare tävlar i ett heat, som omfattar fyra varv. En stad som är starkt förknippad med isracing är Assen i Nederländerna. Där avgörs VM i isracing varje år, både individuellt och i lag.
Isracing är en sport där ovanligt många förare är lite äldre. En känd svensk profil är Per-Olof “Posa” Serenius, som blev individuell världsmästare i isracing 1995 och 2002, vid en ålder av 47 respektive 54 år. 2012 tog han sitt tjugoandra individuella SM-guld. Då var han 64 år.